KONGO-KINSHASA

Basfakta om

Demokratiska Republiken Kongo

Yta, km²	2 345 410
Huvudstad	Kinshasa
Befolkning 2004, miljoner	55,9
Förväntad befolkning 2015, miljoner	78
Befolkningstillväxt per år, (procent)	3
Statsskick Statschef Regeringschef BNP/invånare (USD ppp, 2004)	republik President Joseph Kabila Preminärminister Antoine Gizenga 705
BNP per capita/tillväxt 1990–2004	-6

Allmänt om Kongo

1908 blev landet officiellt en belgisk koloni, blev inte självständigt förrän 1960. Inbördeskrig utbryter. 1965 tar diktatorn Mobutu makten fram till 1997 då störtas han av Laurent-Désiré Kabila. 1998 utvecklas inbördeskriget till ett internationellt storkrig och 2001 mördas Kabila, han efterträds av sin son Joseph som än idag har makten.

År 2006 hölls demokratiska val i landet för första gången på över fyrtio år.

Naturtillgångar:

(Koboltgruva)

Barnarbetare i koboltgruva

Kobolt, koppar, diamant och coltan.

Kongo är den tredje största producenten av kobolt i världen, kobolt är en biprodukt av kopparbrytningen som under 1980- talet låg på ca halv miljon ton årligen. I takt med det fallande världsmarknadspriset gick kopparindustrin kraftigt neråt. I början av 2000- talet började det sakta gå uppåt igen.

Diamanter svarar för ca hälften av exportinkomsterna.

Coltan är ett ämne som används bla i elektronisk utrustning.

Man tror även att Kongo har de största oexploaterade guldfyndigheterna i Afrika, men det bryts nästan inget, däremot är smugglingen omfattande.

Språk:

Franska är det officiella språket, men det talas även över 200 lokala språk i landet.

Utbildning:

I Kongo börjar barnen som sexåringar i en sexårig grundskola. Då statsmakten sönderföll under de senaste årens krig, urartade skolsystemet kraftigt. Runt 1985 gick ca 60 procent av barnen i grundskolan, med jämförelse mot för 1998 då endast 32 procent gick i skolan. Både pojkar och flickor får gå i skolan, men det är ändå något fler pojkar. Efter grundskolan, fortsätter 12 procent av barnen att studera vidare på ett tvåårigt högstadium och sedan ett fyraårigt gymnasium. De flesta flickor går bara i grundskolan.

I Kongo-Kinshasa finns det fyra nationella universitet, två stycken i
Kinshasa och ett i Kisangani och ett i Lubumbashi. Utöver det finns det också ett fristående, regionalt universitet som finns i Mbuji-Mayi i provinsen Kasai-Oriental. Utgifterna för staten för utbildning sjönk från drygt 15 procent, 1972 till mindre än en procent, 1995. Trots att
utbildningen blivit formell 1972, så har katolska kyrkan fortfarande ansvaret för många av skolorna.

Mänskliga rättigheter:

Kongo har undertecknat de flesta konventioner om mänskliga rättigheter men de efterlevs inte. Barn och kvinnor har en särskilt svår situation. Sexuellt våld och andra allvarliga kränkningar som tortyr, plundring och mordbränder förekommer alltjämt.